VÅR HISTORIA

Lars Ove Åkesson, ordförande, 1996

När NPTK bildades 1946 var Täby långt ifrån "staden på landet". Köpingen bestod av villaområden vid Stora Värtan, Roslagsbanan och gamla Norrtäljevägen. Tennis var då "den vita sporten" som utövades utomhus av ett fåtal entusiaster - i skuggan av aristokratklubbarna KLTK och SALK. Sedan dess har Täby 10-dubblat sin befolkning och är nu en av de största och mest kompletta förortskommunerna. Vår klubb har under de här ären också utvecklats till en av de stora och välkända tennisklubbarna i distriktet och riket. Under tennisboomen på 8O-talet växte klubben till över 1.200 medlemmar och hade över 400 elever i tennisutbildning. Ändå kunde vi under några år inte ta emot alla barn som ville lära sig att spela tennis. Från att ha varit en "farmarklubb" till KLTK och SALK kunde vi med egen hall och professionella tränare utveckla och behålla våra tävlingsspelare så att vi kunde matcha de svenska elitklubbarna. När tennisbanorna på Näsaäng invigdes 1954 lovade klubben bl a att "arbeta för tennisspelets ytterligare popularisering och utbredning". Det löftet tycker jag att våra företrädare har hållit med den äran. Draghjälpen som klubben har fått av befolkningsutvecklingen i Täby och tennisproffsens framgångar, har utnyttjats och förvaltats väl. Tennisen har blivit något av en folksport i kommunen. Tillsammans med andra klubbar i "staden på landet" har vi fostrat och förnöjt många tusen tennisspelare under de nu femtio åren. Det finns förmodligen i dag lika många tennisspelare i Täby som det fanns innvånare när klubben bildades.

Sven-Erik Kranse, Historisk Resumé, 1996

De personer som den 4 oktober 1946 startade Näsbyparks Tennisklubb såg naturligtvis som sitt primära mål att anlägga tennisbanor i Näsbypark. Herrar Orwander, Jerndorff och Carlberg ingick i den första styrelsen liksom Karl Vesterlund och Karl Kenne. De båda senare var aktiva inom NPTK i många år. Arbetet för nya tennisbanor i Näsbypark stöddes av Viggbyholms Tennisklubb, vars medlem Eskil Schöllin, i en motion till Täby Kommunalfullmäktige, i mars 1953, föreslog att kommunen skulle anlägga tennisbanor i Näsbypark. Efter underhandskontakter med kommunstyrelsens ordförande Gustav Berg, visste man att kommunledningen var måttligt intresserad av en anläggning för "överklassporten" tennis i Näsbpark och, redan på den tiden, definitivt inte intesserad av något som kunde kosta pengar. Det gällde dårför för NPTK:S styrelse att ta fram och presentera ett väl genomarbetat förslag som politikerna möjligen kunde acceptera. Man utgick från två alternativa platser för de planerade banorna, dels Näsaäng och dels ett mindre parkområde utmed Slottsvägen
nära "Ceders affär". Det gällde även att ta fram ett hållbart ekonomiskt förslag som så lite som möjligt skulle belasta köpingens ekonomi. Bl a lät man trycka ett infomationsblad som medlemmarna delade ut till alla villor i Näsbypark. I detta blad bad Näsbyparks Tennisklubb om ett lån på 100 konor från varje hushåll. De inlånade pengarna skulle utgöra förskottslikvid för spelavgifter på de planerade banorna. Under ett veckoslut sommaren 1952 lär mer ån 100 andelar ha tecknats. Samma år kunde de av klubben utsedda förhandlarna Nisse Löfström och Lennart Berg för kommunledningen presentera ett ambitiöst förslag till en tennisanläggning med ritningar och kostnadskalkyler, inkl en offert från Svenska Murbruksfabriken för anläggning av två tennisbanor, samt ett finansieringsförslag. Förhandlarna förstod ganska snart att kommunens starke man, socialdemokraten Gustav Berg, gillade förslaget. Han tyckte att Näsaängsalternativet var bäst. Då det dessutom rörde sig om en måttlig investering, ansåg Gustav Berg, att kommunen borde kunna stå för anläggningskostnaderna. Det skulle i så fall inte behövas några medlemslån. En positiv faktor vid hans bedömning var, att klubben åtog sig att svara för driften av banoma. Når Eskil Schöllins motion behandlades i kommunstyrelsen gick den inte igenom. Gustav Berg såg då till att ärendet blev bordlagt. Vid nästa sammanträde var ett par av de negativa ledamöterna ersatta av suppleanter och då kunde motionen antas. När ärendet som kommunstyrelsens förslag den 28 maj 1953 föredrogs i kommunfullmäktige gicke det, efter en lång debatt med många inlägg till votering. Förslaget antogs med 14 röster mot 9 och 3 nedlagda.